Jakten på Bernhard – jakten på mänskligt pathos

Hur berättar man en bra historia?

Igår sändes en ny dokumentär på SVT: Jakten på Bernhard.

Bernhard är en udda figur, ”grumlig i huvudet” enligt sig själv. Bernard klistrar upp märkliga lappar i Lund och han visar sig vara en märklig man. Inte missbrukare, inte asocial, men märklig. Dokumentären är inte bara en berättelse om Bernhard. Inte heller är det bara berättelsen om byråkratins omänsklighet och avsaknad av pathos. För dokumentären är också en berättelse om det pathos och engagemang som kan uppstå hos en enskild människa för en annan enskild människa. David Liljemark läser i Lund. Under sina, ibland ensamma, vandringar i lärdomsstaden upptäcker han lappar med en utmärkande handstil som sitter här och var. Ständigt nya och med ständigt kryptiska meddelanden. Liljemark börjar samla på lapparna och tyda dem. Trots att han flyttar från Lund kan han inte glömma dessa lappar. Efter en lång jakt hittar han så småningom den något motvillige Bernhard för att intervjua honom. Det blir så mycket mer än en intervju. Liljemark blir den enda människa som faktiskt tycks bry sig om Bernhard. Och han hjälper honom på Bernhards egna villkor, som att hjälpa honom att flytta rent fysiskt när socialtjänsten står och tittar på. David drar svettig på Bernhards barnvagn med sjukt mycket saker som för oss vanliga är skräp, men för Bernhard viktiga ägodelar som han samlat länge på. David går till ett öppet möte, tar till orda och får socialnämndens ordförande att reagera  och agera, genom att få in Bernhard på ett hotell och senare nytt boende. Med sina fyra väckarklockor med mera med mera.

Så David lyckas båda fånga Bernhard och ge honom en mänsklig kontakt, hjälp och stöd. Deras födelsedagsfika i nya kaffekoppar värmer mitt hjärta i TV-fåtöljen.

Delar Wahlöfs fascination (DN idag) över dokumentären ”Jakten på Bernhard”. Se den du med! Länk till SVT play till Bernhard, David och feel-good känsla nedan!

http://svt.se/2.122744/1.1947643/

http://svtplay.se/v/1955973/jakten_pa_bernhard

http://www.dn.se/kultur-noje/niklas-wahllof-jakten-pa-bernhard-har-en-sa-genomarbetad-grundide-1.1076425

2 kommentarer

Filed under Politik, Populärkultur, Retorik

2 responses to “Jakten på Bernhard – jakten på mänskligt pathos

  1. Soleil

    Delar också fascinationen över filmen, men den känsla som tar över när jag ser den är inte feelgood, utan en enorm sorg och ilska över att samhället verkligen trampar på redan trasiga människor. Scenen när Bernhard vräks är en av de värsta och starkaste jag sett.

    • Hej! Ja, att se Bernhard vräkas är så absurt! Han kämpar på med sina saker, medan samtliga tjänstemän bara står och tittar på. De har inga lösningar, inget att erbjuda. De hjälper honom inte ens att få med sig det han behöver. Det är därför berättaren Davids historia också blir så bra, han orkar inte längre stå bredvid och titta på. Han hjälper Bernhard rent fysiskt genom att dra barnvagnen med skräpet/dyrbara ägodelar. Tack för att du hörde av dig och kommenterade! Lena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s