Kunglig retorik – behöver vara genuin för att beröra

Jag har hittills undvikit bröllopshysterin på bloggen. Men nu kan jag inte låta bli. För det som hände under den kungliga bröllopsmiddagen är ett utmärkt exempel på hur retorik kan skapa symboliskt ledarskap.

Det varma och genuina tal som Daniel höll har skapat honom en plattform av symboliskt ledarskap; en makt vi ger honom då han blir en symbol och förebild. Vi tycker oss känna honom och känner för honom. Utan manus och med varma känslor kommunicerade han sitt tal. Jag skriver kommunicera istället för att framföra, eftersom han tar kontakt med de han pratar till; ut i publiken vid hälsningarna i inledningen; till kungaparet när han pratar till dem; till sina föräldrar; och så förstås till Victoria när han pratar till henne. Han pratar till, istället för om. Det är inte utan någon stakning och de nervösa hummanden han gör kan förstås störa, men är mänskliga. Dessutom är han rolig när han pratar om grodan, personlig när han berättar om breven Victoria skrivit till honom, och känslosam när han säger att han är stolt över att vara hennes man och att han älskar henne. Ett utmärkt tal helt enkelt! Daniel har förändrat sitt ethos genom att visa pathos, för att tala ”retorikiska”.

Även Olle Westlings tal är utmärkt. Man kan ju gott förstå hur skräckinjagande synen av 500 högdjur i salen är, och vetskapen om miljontals tittare. Ändå är Olle lättsam och högtidlig.

Faktum är att Kungens tal inte heller är så dumt. Om man läser det. Han är visserligen mer allvarlig än Olle och Daniel, när han pratar om uppdraget som tronföljare. Dessutom lägger han in ett försvar från grundlagen när han berättar om varför han följde Victoria fram. Han använder också en del onödigt svåra ord, som beledsaga. Men det finns också värme då han tackar drottningen för ytterligare ett år tillsammans och då han välkomnar Daniel. Det finns värme i talet. I text. Men i framförandet är det tyvärr alldeles för stelt. Det här är ju Kungens stil i actio, framförande. Att tala staccato och stelt. Jag känner för att bara skaka om honom! Visa något då! Gör något! Stånga mig!

Jag tog fram skämskudden när han skulle ge blomman till Silvia. Istället för att kyssas eller i alla fall kindpussas, så ger hon honom en liten puss på handen. Efter att ha sett Daniel och Victoria smeka varandras händer, stå nära, hålla varandra om ryggen och pussas nu och då, så såg denna avståndstagande handpuss väldigt sval ut.

Jag har sett Kungen prata live tre gånger, och faktiskt har det inte varit så stelt då som det ser ut på TV. Det finns ett avstånd inbyggt i kungahuset, ett vi och dom, historiskt och traditionellt. För att vi ska beröras av kungligheter måste vi känna att de är mänskliga, att de är som oss, att de kan bjuda på sig och inte upprätthåller avståndet. Vi vill känna att det är genuint.

I vilket fall som helst. Den varumärkeshöjning som Daniel och Victoria bidragit till genom detta bröllop faller också på Kungen och kungahuset.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/daniel-en-gudagava-till-prins-1.1125399

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/daniels-tal-bryter-mot-traditionen-men-kan-starta-ny-trend_4891995.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/prinsessbrollop/daniels-tal-hyllas-for-sin-akthet-och-varme_4891885.svd

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Retorik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s