Effektivitet och självhjälp – ger chefer dåligt samvete

I min bokhylla har jag böckerna ”Svart bälte i effektivitet” och ”Sju steg till effektiva människor”. Men jag har liksom aldrig fått tid över till att läsa dessa böcker. Och när jag någon gång bläddrar i dem får jag dåligt samvete över hur oorganiserad jag är.

Samma fenomen tänker jag att det är med självhjälps-böcker. Man läser dem för att man mår sådär, och får dåligt samvete för att man själv inte lyckas bra, eftersom budskapet är att det är upp till en själv hur man mår. När jag läser artiklar och annat på temat tänker jag ofta på en fantastisk Elvis-strip. Sköldpaddan Elvis mår lite dåligt. Så någon uppmanar honom att ”rycka upp sig”. I sista rutan får man se det ur Elvis perspektiv. Han står längst ned på botten av en källa med tegelväggar. Väggarna är så höga, så man ser inte ens hur långt det är upp. Men uppifrån hörs den avlägsna rösten ”ryck upp dig”.

En grupp som både förväntas vara effektiva, må bra och göra så andra mår bra, är ledare. Därför är det inte konstigt att, precis som artikelförfattaren i SvD skriver, att självhjälpsgenren och managementlitteratur hör ihop. Särskilt tydligt är det vad gäller effektiviten. En ofta använd metafor är hur vi tänker på chefer som dirigenter som styr och leder organisationen. Medan chefers vardag snarare handlar om jazzimprovisatörens. Man får ackord av omgivningen, och sen är det bara att lira på bäst det går. Vi vet att chefers vardagar är reaktiva och fragmenterade, snarare än proaktiva och sammanhållna. Det här vet vi med säkerhet från forskningsområdet nature of managerial work (läs till exempel Mats Tyrstrups bok Tidens Furstar!).

När jag pratar om detta i föreläsningar tycker en del chefer att detta är nedslående. Att det inte går att styra eller planera över en verksamhet. Men de allra flesta chefer tycker snarare att det är en tröst. Det är inte de som är ”dåliga” eller ineffektiva. Det är så det ser ut att vara chef.

Och kanske ska vi se mer hur människor verkligen har det, någon slags ”nature of human life”, snarare än självhjälpstänkandet. Ibland går det upp. Ibland går det ned. Och detta bör ses som en tröst, snarare än något nedslående!

http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/positivt-tankande-har-ersatt-bonen_5534995.svd

http://www.hhs.se/CASL/Research/Pages/Everydayleadership.aspx

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Populärkultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s