Jimmie Åkesson i Nikodemussamtal i Visby domkyrka

7 Juli 2011

Det kändes som en oas att kliva från galna Almedalen in i domkyrkan i Visby. Svalt, lugnt och tyst. Varje kväll har man haft ett Nikodemussamtal med en representant för varje parti. Nikodemus var en politiker i Jerusalem på Jesu tid. Då det blivit mörkt, smög han till Jesus för att diskutera och de hade öppna, bra samtal. Därför har dessa samtal kallats Nikodemussamtal.

En av besökarna frågade kyrkvärden om Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson verkligen var välkommen in i kyrkan. Kyrkvärden svarade att Åkesson sitter i riksdagen, och då är han också välkommen i kyrkan.

Prästen som hälsade välkommen bad att vi besökare inte skulle dokumentera samtalet, utan låta samtalet ske här och nu. Detta kändes också som en oas. På många seminarier och platser är människor så upptagna med sina läsplattor, mobiler, kameror och datorer, att de knappt känns närvarande. Prästen sa också att något hände med samtalet när det sker i dessa valv. Och det blev ett lugnt samtal. Det var inte bara ett samtal, utan engudstjänst med nattvard och psalmer. Längst tid ägnades ändå åt samtalet med Jimmie Åkesson. Det var prästen Mikael Mogren och journalisten Barbro Matzols som höll i samtalet.

Jimmie Åkesson är väldigt ”smooth”, som jag tycker uttrycker mer än ordet smidig. För det finns något slipat, halt i hans sätt att uttrycka sig.

Samtalet började ofarligt med vad Åkesson skulle vara om han inte var partiledare. Åkesson sa att han närt på journalistdrömmar, men att han nu släppt dessa efter sina erfarenheter. Han var i alla fall intresserad av samhällsfrågor, och han hade läst statsvetenskap.

Åkesson är nu på nionde plats över opinionsbildare i Sverige, enligt en undersökning. Vad har det gjort med honom? Han erkände att det säkert påverkat honom på många sätt, men bland annat att det gjort honom tråkigare och mer sluten. När andra har skoj, måste han vara tråkig, och det är bland mycket få människor han kan öppna sig.

Åkesson frågades om ”öppen svenskhet”. Enligt Sverigedemokraterna är man svensk om man själv identifierar sig som svensk, och om andra uppfattar en som svenska. Matzols frågade då om detta inte är problematiskt, och jo, det erkände Jimmie Å att det kan vara. Därefter snubblade han för första gången in i ett resonemang, något om att Sverige har ju tydliga gränser med gemensamt språk med mera. Men sen finns det ju svensktalande i Finland, och då blir det ju mer problematiskt. Undrar hur han menade där? Är finlandssvenskar svenskar, eller inte?

Åkesson menade att Sverigedemokraterna, snarare än Socialdemokraterna, är arvtagare till tanken om Folkhemmet.

Han erkände sig som kristen, om man med Gud menar en uppsättning normer och värderingar, en sorts kristen humanism. Det var
ju en något märklig definition, åtminstone enligt min och säkert många andras definition. Han erkände att han inte hade någon längtan efter att utvecklas andligt. I SD finns en kristen gruppering kallad Fädernas kyrka och Barbro undrade var mödrarna var? Jimmie menade att namnet bara var en återanvändning av den berömda psalmen och att det inte låg någon värdering i det.

En undersökning visar att SD:s medlemmar har mycket lågt förtroende för Svenska Kyrkan och ännu lägre förtroende för andra religiösa samfund. Åkesson sa att han har bra förtroende för Kyrkan i vissa delar, men att det hade sänkts exempelvis på grund av händelsen vid riksdagens öppnande. Han menade också att Kyrkan inte ska vara modern, utan det finns en vits med att Kyrkan ska stå för traditioner. Den ska heller inte ägna sig åt opinionsbildning, utan åt det själsliga.

Till sista ombads Åkesson att säga tre ord som han såg som viktiga för framtiden. Han tog upp trygghet, tradition och samhörighet.

Det är lätt att tycka att det Åkesson säger låter bra, han är som sagt slipad. Problemet är när man tänker på konsekvenserna. Samhörighet med SD innebär att stänga andra ute. Tradition innebär att inte tillåta andra kulturer. Trygghet innebär att inte vara öppen för andra och annat.

Vid nattvarden delades ljus ut som vi tände längst fram i domkyrkan. Åkesson gav mig ett ljus. Då jag stod längst bak i kön, så blev jag stående vid ljusaltaret samtidigt som honom och vi tände våra ljus samtidigt  . Vi var uppmanade att tänka eller be för något särskilt när vi
tände ljuset. Jag vet vad jag tänkte på. Undrar vad han tänkte på.

http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=644243

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Politik, Retorik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s