Category Archives: Populärkultur

Dag Hammarskjöld personifierar Östersjöfestivalen!

Musik, miljö och ledarskap. Det är Östersjöfestivalens ledord. Spännande att man i år valt att uppmärksamma 50-årsminnet av Dag Hammarskjölds bortgång.

Jan Eliasson och jag höll därför ett samtal den 1 september kring Dag Hammarskjöld, specifikt kring hans ledarskap. Av de tusen besökarna på konserten som var en hyllning till Hammarskjöld, kom över hundra till den nedre foajén för att lyssna på samtalet.

Publikens medelålder var hög, samt mycket kunnig om Hammarskjöld, samt också trogna beundrare av honom. Eliasson lyfte särskilt fram Hammarskjölds betydelse för mänskliga rättigheter och hur Eliasson och Sverige genom ordförandeskapet i FN:s generalförsamling bland annat lyfte fram R2P – responsibility to protect.

Jag pratade om hur Hammarskjölds tankar syns tidlösa. I gymnasietävlingen som UD arrangerade tidigare i år, så skrev en tjej om hur Hammarskjölds tankar kan appliceras på miljö- och klimatproblematiken, något som inte existerade på samma sätt under 50-och 60-talen som idag. Musik, miljö och ledarskap. Hammarskjöld personifierar Östersjöfestivalens ledord.

Vackrast i konserten var, trots de nyskrivna och nydanande bidragen som illustrerar Hammarskkölds dikter, var ändå Radiokören och Radions symfoniorkesterns framförande av Förklädd Gud.

Pressbilder: http://8ohm.se/images/20110901/20110901.htm

Länk till sändning av konserten (den 1 september): http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=2482

Recencioner och information:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3429&artikel=4666556

http://www.svd.se/kultur/scen/musiken-sprangde-ramen_6438330.svd

http://www.dhf.uu.se/

http://pure.ltu.se/portal/files/33577221/P2_Livekonsert_110901.pdf

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Politik, Populärkultur

När filmen inte är från USA inser man hur amerikaniserad kulturen är!

Älskar slutet av augusti! Sommaren finns kvar, färskpotatisen är fortfarande god och ingen jacka behövs på dagen. På kvällen blir det mörkt vid perfekt tid så man hinner se en film eller en bra serie innan John Blund kommer.

Såg häromkvällen Blitz. Polis på gränsen. Struliga relationer. Smått aggressiv. Alkoholproblem. Seriemördare som mördar poliser. Vår borderline-polis får uppdraget.

Precis! Typisk dramaturgi. Man föreställer sig genast vyer över NY med skyline över Manhattan, rykande gatubrunnar ochsirener. Polisen är visserligen strulig, men är egentligen skötsam och hjältelik. Han löser självklart allt – morden och sin egen situation.

Men så var visst Blitz inte amerikansk, utan brittisk. Vy över London, poliser i bobby-hattar. Den struliga polisen är mer bortom räddning. Lite fullare, fulare, galnare och aggressivare. Mer opålitlig. Och framförallt – ingen hjälte.

Inser hur fast man är i det amerikanska berättandet, karaktärerna och stilen! Vi är så amerikaniserade – eller svenska, med Beck och Wallander som enda alternativ.

Sommarens bästa underhållning har utan tvekan varit TV-serien The Killing. Den är amerikansk och utspelar sig i ett ständigt regnigt Seattle. För att vara en amerikansk serie är de två poliserna i huvudrollerna varken typiska manliga hjältar (Joel Kinnaman som ”Holder”) eller tuff, snygg kvinnlig polis som inte vet om att hon är snygg (Sarah). Snarare är Holder en rätt strulig, men rolig person, även om han balanserar på gränsen. Sarah är en kämpande ensamstående mamma som inte fått varken styling eller shoppinghjälp. Framförallt är behållningen med Killing dels att det är flera sidoberättelser som alla utvecklas under seriens gång, dels att historien faktiskt är oförutsägbar. På slutet blir det kanske lite väl många twists för att det ska bli trovärdigt, och berättelsen om Sarahs ständiga försök att resa iväg snurras runt ett varv för mycket. Det är de två enda fel jag kan hitta! Serien är utmärkt! Varför lyckades amerikanarna denna gång?

Svaret är säkerligen att Killing bygger på den danska serien Forbrydelsen. Här blandas det amerikanska snygga berättandet med skandinavisk komplexitet! Se the Killing! Om inte annat så för Joel Kinnamans skull. Han spelar förstås rollen som polis på gränsen helt utmärkt. Dessutom
har han perfekt amerikanska. Han uttalar ”thang” (thing) så amerikanskt som det bara går, sådär schwungigt.

Igår fick blodet och poliserna vila. Tittade istället på Switch – pappa på burk. En romantisk komedi med Jennifer Anistons snygga hår, bra musik, vackra Manhattan-vyer och självklart komplicerad kärlek. Som reder upp sig när filmen närmar sig slutet. Allt enligt standarden. Ibland är det liksom just mjölkchoklad man är sugen på. Men det här var god mjölkchoklad. En småputtrig kväll i TV-soffan.

Livet är för kort för att se dåliga filmer!

http://blitzmovie.co.uk/

http://www.imdb.com/title/tt1297919/

http://www.youtube.com/watch?v=VkElLZXVTx8

http://www.imdb.com/title/tt1637727/

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Killing_(U.S._TV_series)

http://www.tv4.se/1.2176874

http://thunmanstvblogg.blogspot.com/2011/04/dagens-basta-nyhet-tv4-har-kopt-in.html

http://www.dagensmedia.se/nyheter/tv/article3144781.ece

http://www.the-medium-is-not-enough.com/2011/03/compare_and_contrast_the_killing_and_forbrydelsen.php

http://en.wikipedia.org/wiki/Blitz_(film)

http://www.imdb.com/title/tt0889573/

http://www.lovefilm.se/browse/contributor/23711/Jennifer-Aniston.html

http://www.bildochljud.se/film/the-switch

 

Lämna en kommentar

Filed under Populärkultur

Normaliteten skrämmer mest – 50 år efter muren kom Brevik

I helgen var det 50 år sen muren mellan Västberlin och Östberlin började byggas. En mur som kom som ett tecken på rädsla, hat, utanförskap och ja, faktiskt terror.

Ett foto sitter etsat i min hjärna. Vi går på det ganska nybyggda och intressanta museet i Berlin som handlar om andra världskriget, en regnig dag under förra sommarens semester.

Fotot jag fastnar framför längst, är inte ett av alla de som visar skelett på hög i Auschwitz. Eller ett foto på någon som försöker rymma genom muren och skjuts ned. Eller på ett utsvultet barn med en stjärna på bröstet. Fotot som etsar sig fast är det av nazister som på en ledig dag gjort sig en picknick på en äng strax utanför ett koncentrationsläger. Ett 15-tal unga människor står uppradade för ett porträttfoto. Männen har kostymer med väst och fluga, ett par har lustig hatt. Flera av dem gör roliga miner. Man ser att de har roligt. Kvinnorna har prydliga frisyrer och fina, somriga, klänningar. En kvinna tittar inte in i kameran, istället är  hon vänd åt och skrattar gott åt de andras lustiga miner. På filten framför dem står dryck, bröd, frukt och ost.

Fotot skulle lika gärna vara från något anrikt universitet i Storbritannien eller USA. Som glada studenter i Cambridge som förfriskar sig innan de ska ta en tur i roddbåten, ”going punting”.

Det som gör mig så illa med fotot är glädjen och det normala i en sommarpicknick. Just under en tid av mur byggande och koncentrationsläger.

Häromkvällen såg jag filmen Gränsen. En (för mig alltför) realistisk och blodig skildring av andra världskriget som det utspelade sig i Sverige och Norge, och skogen i Värmland mellan länderna. Filmen är otäck. Samtidigt lämnar den efter sig en märkligt bra känsla. För filmen handlar också om brödraskapet
mellan människor, mellan norrmän och svenskar. Mellan alldeles normala, vanliga människor. Just det känns extra bra den här sommaren, post terrorattentat. Minns då vagt de historier som farmor berättade. Hon, som växte upp i Brunskog i Värmland nära Norge, kunde berätta om soldater och människor på flykt som fick gömma sig i och sova i ladugården.

Nu i helgen var Brevik tillbaka på Utoya för att rekonstruera, VG visar en kort film om detta; http://www.vgtv.no/#!id=42906. Det ser ut som en normal, vanlig person som håller en normal, vanlig guidetur, där han går runt och pekar på ön. I går kväll såg också jag via SVT play NRK:s dokumentär om 22.07.11  massakern på Utoya. Grät. Känner för norrmännen och Oslo, inte minst efter förra årets halvår som post doc på BI i Oslo då jag hade som (gratis!) nöje att promenera runt i centrala Oslo. Framförallt blev jag i filmen imponerad av Stoltenbergs ledarskap och retorik. Hans empati, beslutsamhet, mod att våga visa känslor och visa på en riktning av goda värden och värderingar. Imponerad av norrmännens vilja att – återigen – stå upp och stå emot extremism, ondska och hat. De har en helt annan historia än svenskar, med sina kollektiva minnen från andra världskriget. Imponerad av en av de unga tjejernas mogna syn på ondska, kärlek och sin ”andra chans” att växa upp och leva livet, nu när hon överlevt.

Människor gör onda saker. Men människor kan också göra goda saker.

http://www.vgtv.no/#!id=42906

http://filmengransen.se

http://www.resume.se/nyheter/2011/08/05/svt-sander-dokumenar-om-te/

http://svt.se/2.149955/1.2495835/terrordaden_i_norge

http://www.nrk.no/nyheter/norge/1.7740750

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Politik, Populärkultur, Retorik

Almedalen sett utifrån

Berättade för en kompis innan jag åkte till Almedalen att jag skulle dit, och att det skulle bli så roligt. Hon sa att hon inte kunde tänka sig att det fanns ett enda seminarium som hon skulle tycka var intressant.

Mailade med en kollega när jag var i Almedalen. Berättade att jag just varit på ett så bra seminarium. Hennes svar var; bra – för i media ser man bara partiledare och jolmiga politiska utspel.

Igår kväll återvände jag till fastlandet, och idag har jag kollat Almedalen via papperstidningar och TV-nyheter. Almedalen framstår som partipolitik, fest och jippo.

Det är ju det här som är medias problem med Almedalen, eller Almedalens problem med media! På TV återges partiledartal och möjligen något utspel av typen Fuglesang försöker ta självmord. Men de 1500 seminarierna av bra kvalitet, med ämnen som passar alla som har någon form av samhällsintresse? Var finns de i återgivningen?

Det är här social media kan bidra!

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Näringsliv, Politik, Populärkultur, Retorik, Social media

Almedalens värsta, bästa, synligaste…..!!!!

Idag är det hemfärd för min del. Dags att göra en uppsummering, lite som förra året. https://lenalidandersson.wordpress.com/2010/07/09/dagens-i-almedalen/

Almedalens osmartaste – stilettklackar. I år igen. Hallå! Det är gatsten i Visby!

Almedalens stil – röda byxor på män och brokiga Desigual klänningar och tunikor på kvinnor.

Almedalens ihärdiga – den man som delat ut små visitkort om Statskalendern. Att han orkat! Samt den man som gått runt med insamlingsbössa och fana för Ship to Gaza. Hade korrekt flummig stil också för att passa budskapet

Almedalens oväntade – vädret! Min väska var full av tunna sommarklänningar och endast två par byxor. De vita jeansen hällde en man en kopp kaffe över när han skulle glida ut från ett seminarium. Kvar återstod de randiga byxorna. Hela veckan, typ. Ett par kvällar har jag haft på mig i princip alla kläder jag hade med mig, ändå frös jag!

Almedalens mest synliga – inte lika tydligt i år som förra året med JAG och Frälsningsarméns reaktion på Gudrun Schymans eldning av pengar. Frälsningsarmén gjorde sitt bästa även i år att synas med billiga medel. De står strategiskt på Donners plats, där alla går förbi. En gång med marionetter, en annan gång med direkt anspelning på förra året, om vad skulle eldas upp i år. Min vinnare i år blir nog Expressen. Hoppas att de betalt alla barn som sprungt runt och delat ut tidningar ordentligt betalt! Det är barnen som gjort Expressen synligt i år!

Almedalens sämsta seminarium – digital media med TV4. Nej. Det räcker inte att samla ihop heta kändisar med ett hett ämne. Det måste finnas en mening med ett seminarium också. Digital media behöver undersökas, analyseras, inte bara bli åsikter och ”jag gör så här”.

Almedalens bästa seminarium – ”Vems är Almedalen”. Detta seminarium har hängt med mig i tankarna hela veckan. Vilka syns; vilka har råd; vad har de satsat för att komma hit; vilka bör synas? Det är tydligt hur företagen ägnar sig åt Greenwashing, att rena sig själva och se ut att göra gott. Företag ägnar sig inte åt välgörenhet som grundprincip. Ett företag har ”Energihuset”, inte i sitt eget namn. Och jag tänker inte ge dem reklam här heller. Självklart ligger det i deras intresse att lyfta frågor om miljö. Och att sälja. Det kan reta mitt sociala pathos hjärta något, att det är en så liten investering för ett näringslivsföretag att satsa 100 tkr på att synas stort i Almedalen, medan många ideella organisationer, som verkligen behöver vara i Almedalen för att lobba för sina frågor i samhällsdebatten, inte har en chans att satsa så mycket pengar.

Almedalens bästa partiledartal, so far – Jan Björklund. Visionärt OCH abstrakt samtidigt. Det är skickligt! Får uppdatera om Juholt och Åkesson slår honom.

Almedalens metadebatt – Almedalen eller inte?

Almedalens flitigaste ämne – social media, digital värld och så vidare. Tyvärr har de flesta av seminarierna jag varit på inte alls hållit måttet. Det måste fram fakta, information och detta ämne måste tas på allvar!

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Näringsliv, Politik, Populärkultur, Retorik, Social media

Journalistik 3.0 och den digitaliserade demokratin

7 juli 2011

Mats Svegfors, vd, Sveriges Radio. Cecilia Djurberg, redaktör, Sveriges Radio. Anders Mildner, journalist och författare. Yasmine El Rafie, journalist. Programledare Cecilia Bodström.

Stod en stund och lyssnade på diskussionen i SR:s tält. Ämnet var journalistik 3.0 och den digitaliserade demokratin

Stundtals var det en lite sömning diskussion, trots moderator Bodströms försök.

Det intressantaste var diskussionen om ”bypassoperation”. Genom social media så har politiker kunna koppla ihop sig direkt med intresserade människor, istället för att gå igenom journalister och media. Och vad händer då med tolkning och granskning?

Återigen, som i seminariet med Johansson, Madestam, Schyman och Abrahamsson, kom diskussionen om kommundirektör
Johanssons händelse med Katrineholms-Kuriren. När de i en granskning ställde en rad frågor till honom, valde han att publicera dessa frågor på sin blogg och fick genast hundra kommentarer. http://kommunchef.com/2011/02/fragor-fran-katrineholms-kuriren-granskning-av-sociala-medier/

Det här hade upplevts som ett ”kontraktsbrott” mellan media och politik av Katrineholms-Kuriren. Anders Mildner hävdade då att
dessa journalister inte alls förstått funktionen med social media, och den hjälp den kan erbjuda till journalistiken, och den journalistik som måste utföras i den digitaliserade världen. Journalistik 3.0.

http://www.almedalsveckan.info/event/user-view/8860

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3938

Lämna en kommentar

Filed under Politik, Populärkultur, Retorik, Social media

Efterfrågat med Björklund

Göran Gabrielsson har aldrig varit någon av mina favoritimitatörer, men ikväll var han riktigt skicklig. Nyhetssändningen där han spelade Lennart Pehrsson, Jan Björklund, Ola Ullsten och många fler var både lik flera av karaktärerna och hade dessutom roliga poänger.

Annars var det mest underhållande Erik Blix intervju med Hägglund. Sarkastiskt och ironiskt, förstås, men också med en del allvar i
politiken, exempelvis om utbildningen och försvaret.

Underhållning och politik i en bra kombination! Infotainment.

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Politik, Populärkultur, Retorik