Category Archives: Retorik

Utan språk är du körd!

Program – Utan språk är du körd-september

Är i Katrineholm idag för temadagen ”Utan språk är du körd” och idag ska det särskilt handla om Folkhälsa och demokrati. Ska hålla en föreläsning om Språkets makt – Maktens språk. Ser ut som ett spännande program!

Arrangemanget är ett samarbete mellan Länsbibliotek i Sörmland, Folkhälsocentrum, Eskilstuna folkhögskola, Länsbildningsförbundet Sörmland, IF Metall Sörmland m fl.

http://www.landstingetsörmland.se/PageFiles/12038/folder%20utan%20spr%C3%A5k%20webb.pdf

Lämna en kommentar

Filed under Gott och blandat, Politik, Retorik

Ledarskapsforskare: Müllers mörka karisma ger SAAB ”foten i kläm jajamensan” eller nynnande ett ”långsamt farväl?

Karisma och transformativt ledarskap hör internationellt fortfarande till den störst rådande ledarskapsteorin inom forskningen. Bra, smittande kommunikatör, känslan av kris, upplevt behov av förändring och en närapå religiös räddare med egna starka värderingar. I Sverige finns mycket lite, eller snarare ingen, forskning om karisma – min avhandling från 2009 Ledarskapande Retorik, är en av de första som hanterar teorierna, och där skriver jag mycket om skillnader, likheter och uppfattning om karisma i Sverige/Europa och internationellt, främst då USA.

Till teorin om karismatiskt ledarskap, finns ett sidospår som tyvärr fått mycket liten uppmärksamhet och forskningsinsats; den om mörk karisma. Då karisma leder fel. Jag tror att det är precis det vi ser hända i SAAB.

SAAB lever sitt nionde liv nu. Trots detta verkar många, särskilt anställda, att fortfarande tro på SAAB, och tycka att regeringen ska/borde gått in och räddat företaget. Maud Olofsson fick sin största applåd i Almedalen i somras när hon pratade om behovet av försiktighet med skattepengar, och att hon var nöjd över beslutet att inte spendera dem på företag som inte går runt själv.

Hör mig själv tvångmässigt nynna  Lisa Nilssons gamla dänga ”bara… ett långsamt farväl” om en relation som inte vill ta slut, fastän båda parter vet att den kommer att göra det. Det känns märkligt utifrån sett att de anställda inte ser att slutet närmar sig, och att de inte är kritiska mot Müller.

SAAB har inte gått med vinst på hur länge som helst. Visserligen visades en vinst 2009, men inte ens informationschefen Erik Geers ville skryta med vinsten, som snarare handlade om papper och sifferexercis. http://www.svd.se/naringsliv/saab-automobile-gick-med-vinst_5048135.svd

När E24 2008 granskade SAAB:s räkenskaper fann man att bolaget förlorat runt 6 miljoner kr/dag i elva år, sen 1997 då senaste vinsten kunde räknas hem. http://www.e24.se/business/verkstadsindustri/saab-har-forlorat-45-miljoner-i-veckan-i-elva-ar_911809.e24

Rykten fortsätter ändå att komma om nya investerare, och så förstås den odödliga ryssen.

Och Viktor Müller fortsätter att vara obotligt optimisk. Eller dum. Jag kan smälta både dessa. Däremot kan jag inte alls smälta att han har mage att själv plocka ut inte bara hög/förhöjd lön och bonus, utan också den förmodade fakturan för en extra  ”management fee”, till sig och närstående kollegor i ledningen i sitt företag. http://ttela.se/ekonomi/saab/1.1326856-muller-har-talat-med-leverantorerna?articleRenderMode=article_full_discussion

Hur kan Viktor M ha någon som helst trovärdighet kvar? Erik Geers fortsätter att  vara positiv, ja till och med försvarar Muller och denna management fee. http://di.se/Templates/Public/Pages/ArticlePrint.aspx?pl=239680__ArticlePageProvider

Foten i kläm – jajamensan! Så här låter en intervju i DI efter att Viktor M ”charmat facken”:

”Många var besvikna och upprörda när man inte visste när pengarna skulle komma. För oss var det viktigt att företagsledningen fick höra det. Men det var inget nytt för dem utan lite som att slå in öppna dörrar”, säger Anette Hellgren.

Litar ni på Victor Muller efter tidigare spruckna löften?
”Ja, det gör vi. Han är så övertygande om att Saab har en plats på marknaden, att våra bilar är bra. Och han är fortsatt oerhört engagerad och passionerad för vårt varumärke”, säger hon.

Thomas Haglund, ordförande för Ledarna, har samma positiva bild.

”Han är väldigt optimistisk och mån om att lyckas med företaget”, säger han.

”Vi litar på att hans plan går i lås. Mötet gav vissa positiva signaler”, säger Thomas Haglund kryptiskt och vill inte säga något mer om vad det handlar om för signaler. http://di.se/Default.aspx?pid=242211__ArticlePageProvider&epslanguage=sv

Karisma handlar, internationellt (läs: anglosaxiskt), nästan uteslutande om något positivt. Men här ser vi ett exempel på mörk karisma. Då charm, engagemang, förändringsbenägenhet, envisa värderingar och ensidigt egen övertygelse får gå före sunt förnuft. Priset får de vanliga anställda betala. De har drabbats av och sitter fast i sin egen despereta sitution och i Viktor M:s mörka karisma.

 

Positivt trots allt – SAAB anställda tror på Viktor M: http://di.se/Default.aspx?pid=242211__ArticlePageProvider&epslanguage=sv

http://www.vibilagare.se/bloggar/hakan_backlund/de-ar-tapprast-pa-saab-33564

http://www.thetruthaboutcars.com/2011/05/saab-has-enough-money-for-mullers-bonus-but-does-it-have-enough-to-restart-production/

http://www.svd.se/naringsliv/saab-lonerna-betalas-ut-pa-fredag_6369240.svd

 

Ny investerare? Ryktet går: http://www.svd.se/naringsliv/rally-for-saab-agaren-pa-borsen_6368364.svd

http://www.svd.se/naringsliv/saab-automobile-gick-med-vinst_5048135.svd

http://www.svd.se/naringsliv/tacka-muller-for-plagsam-konkurs_6352172.svd

http://www.svd.se/naringsliv/svds-expert-signalerna-ar-allvarliga_6342576.svd

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Näringsliv, Politik, Retorik

Ger mer kontroll över social media mindre kontroll över verkligheten?

London är galet nu! En kollega just hemkommen berättar med upprördhet över förstörelsen, men med beundran över folkets beslutsamhet och agerande. De städar upp, stödhandlar i de butiker som råkat illa ut och hjälper till med sätta fast vandalerna.

Dagens Signerat i CS handlar om Storbrittanien/David Camerons försök att återfå kontroll över kaoset, genom att kontrollera/begränsa sociala medier.

Helt fel väg att gå? Jörgen Lindqvist argumenterar väl. Storbrittanien är ett av de mest bevakade länderna i världen. Det har inte lyckats stoppa kravaller och protester. Gör ytterligare bevakning och begränsning av sociala medier kan förhindras?

Jag tror snarare man – David Cameron och Storbrittanien – skulle försöka använda sig av sociala medier, men i den numer klassiska radiointervjun med honom, berättar Cameron varför han inte twittrar. Londonborna har däremot fattat vitsen. Genom upprop har de själva skapat städpatruller och markerat att skövlingen av London inte är ok. Camerons uttalande i radiointervjun;”Too many tweets make a twat”, har blivit en klassiker – se klippet på Youtube nedan.

http://computersweden.idg.se/2.2683/1.398674/ar-it-frihet-inget-for-anglosaxer

http://www.prospectmagazine.co.uk/2011/08/david-camerons-stormy-relationship-with-social-media/

http://www.guardian.co.uk/politics/2009/jul/29/david-cameron-apology-radio-twitter

http://www.youtube.com/watch?v=d3Mrfut-FSw

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Politik, Retorik, Social media

Normaliteten skrämmer mest – 50 år efter muren kom Brevik

I helgen var det 50 år sen muren mellan Västberlin och Östberlin började byggas. En mur som kom som ett tecken på rädsla, hat, utanförskap och ja, faktiskt terror.

Ett foto sitter etsat i min hjärna. Vi går på det ganska nybyggda och intressanta museet i Berlin som handlar om andra världskriget, en regnig dag under förra sommarens semester.

Fotot jag fastnar framför längst, är inte ett av alla de som visar skelett på hög i Auschwitz. Eller ett foto på någon som försöker rymma genom muren och skjuts ned. Eller på ett utsvultet barn med en stjärna på bröstet. Fotot som etsar sig fast är det av nazister som på en ledig dag gjort sig en picknick på en äng strax utanför ett koncentrationsläger. Ett 15-tal unga människor står uppradade för ett porträttfoto. Männen har kostymer med väst och fluga, ett par har lustig hatt. Flera av dem gör roliga miner. Man ser att de har roligt. Kvinnorna har prydliga frisyrer och fina, somriga, klänningar. En kvinna tittar inte in i kameran, istället är  hon vänd åt och skrattar gott åt de andras lustiga miner. På filten framför dem står dryck, bröd, frukt och ost.

Fotot skulle lika gärna vara från något anrikt universitet i Storbritannien eller USA. Som glada studenter i Cambridge som förfriskar sig innan de ska ta en tur i roddbåten, ”going punting”.

Det som gör mig så illa med fotot är glädjen och det normala i en sommarpicknick. Just under en tid av mur byggande och koncentrationsläger.

Häromkvällen såg jag filmen Gränsen. En (för mig alltför) realistisk och blodig skildring av andra världskriget som det utspelade sig i Sverige och Norge, och skogen i Värmland mellan länderna. Filmen är otäck. Samtidigt lämnar den efter sig en märkligt bra känsla. För filmen handlar också om brödraskapet
mellan människor, mellan norrmän och svenskar. Mellan alldeles normala, vanliga människor. Just det känns extra bra den här sommaren, post terrorattentat. Minns då vagt de historier som farmor berättade. Hon, som växte upp i Brunskog i Värmland nära Norge, kunde berätta om soldater och människor på flykt som fick gömma sig i och sova i ladugården.

Nu i helgen var Brevik tillbaka på Utoya för att rekonstruera, VG visar en kort film om detta; http://www.vgtv.no/#!id=42906. Det ser ut som en normal, vanlig person som håller en normal, vanlig guidetur, där han går runt och pekar på ön. I går kväll såg också jag via SVT play NRK:s dokumentär om 22.07.11  massakern på Utoya. Grät. Känner för norrmännen och Oslo, inte minst efter förra årets halvår som post doc på BI i Oslo då jag hade som (gratis!) nöje att promenera runt i centrala Oslo. Framförallt blev jag i filmen imponerad av Stoltenbergs ledarskap och retorik. Hans empati, beslutsamhet, mod att våga visa känslor och visa på en riktning av goda värden och värderingar. Imponerad av norrmännens vilja att – återigen – stå upp och stå emot extremism, ondska och hat. De har en helt annan historia än svenskar, med sina kollektiva minnen från andra världskriget. Imponerad av en av de unga tjejernas mogna syn på ondska, kärlek och sin ”andra chans” att växa upp och leva livet, nu när hon överlevt.

Människor gör onda saker. Men människor kan också göra goda saker.

http://www.vgtv.no/#!id=42906

http://filmengransen.se

http://www.resume.se/nyheter/2011/08/05/svt-sander-dokumenar-om-te/

http://svt.se/2.149955/1.2495835/terrordaden_i_norge

http://www.nrk.no/nyheter/norge/1.7740750

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Politik, Populärkultur, Retorik

Almedalen sett utifrån

Berättade för en kompis innan jag åkte till Almedalen att jag skulle dit, och att det skulle bli så roligt. Hon sa att hon inte kunde tänka sig att det fanns ett enda seminarium som hon skulle tycka var intressant.

Mailade med en kollega när jag var i Almedalen. Berättade att jag just varit på ett så bra seminarium. Hennes svar var; bra – för i media ser man bara partiledare och jolmiga politiska utspel.

Igår kväll återvände jag till fastlandet, och idag har jag kollat Almedalen via papperstidningar och TV-nyheter. Almedalen framstår som partipolitik, fest och jippo.

Det är ju det här som är medias problem med Almedalen, eller Almedalens problem med media! På TV återges partiledartal och möjligen något utspel av typen Fuglesang försöker ta självmord. Men de 1500 seminarierna av bra kvalitet, med ämnen som passar alla som har någon form av samhällsintresse? Var finns de i återgivningen?

Det är här social media kan bidra!

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Näringsliv, Politik, Populärkultur, Retorik, Social media

Almedalens värsta, bästa, synligaste…..!!!!

Idag är det hemfärd för min del. Dags att göra en uppsummering, lite som förra året. https://lenalidandersson.wordpress.com/2010/07/09/dagens-i-almedalen/

Almedalens osmartaste – stilettklackar. I år igen. Hallå! Det är gatsten i Visby!

Almedalens stil – röda byxor på män och brokiga Desigual klänningar och tunikor på kvinnor.

Almedalens ihärdiga – den man som delat ut små visitkort om Statskalendern. Att han orkat! Samt den man som gått runt med insamlingsbössa och fana för Ship to Gaza. Hade korrekt flummig stil också för att passa budskapet

Almedalens oväntade – vädret! Min väska var full av tunna sommarklänningar och endast två par byxor. De vita jeansen hällde en man en kopp kaffe över när han skulle glida ut från ett seminarium. Kvar återstod de randiga byxorna. Hela veckan, typ. Ett par kvällar har jag haft på mig i princip alla kläder jag hade med mig, ändå frös jag!

Almedalens mest synliga – inte lika tydligt i år som förra året med JAG och Frälsningsarméns reaktion på Gudrun Schymans eldning av pengar. Frälsningsarmén gjorde sitt bästa även i år att synas med billiga medel. De står strategiskt på Donners plats, där alla går förbi. En gång med marionetter, en annan gång med direkt anspelning på förra året, om vad skulle eldas upp i år. Min vinnare i år blir nog Expressen. Hoppas att de betalt alla barn som sprungt runt och delat ut tidningar ordentligt betalt! Det är barnen som gjort Expressen synligt i år!

Almedalens sämsta seminarium – digital media med TV4. Nej. Det räcker inte att samla ihop heta kändisar med ett hett ämne. Det måste finnas en mening med ett seminarium också. Digital media behöver undersökas, analyseras, inte bara bli åsikter och ”jag gör så här”.

Almedalens bästa seminarium – ”Vems är Almedalen”. Detta seminarium har hängt med mig i tankarna hela veckan. Vilka syns; vilka har råd; vad har de satsat för att komma hit; vilka bör synas? Det är tydligt hur företagen ägnar sig åt Greenwashing, att rena sig själva och se ut att göra gott. Företag ägnar sig inte åt välgörenhet som grundprincip. Ett företag har ”Energihuset”, inte i sitt eget namn. Och jag tänker inte ge dem reklam här heller. Självklart ligger det i deras intresse att lyfta frågor om miljö. Och att sälja. Det kan reta mitt sociala pathos hjärta något, att det är en så liten investering för ett näringslivsföretag att satsa 100 tkr på att synas stort i Almedalen, medan många ideella organisationer, som verkligen behöver vara i Almedalen för att lobba för sina frågor i samhällsdebatten, inte har en chans att satsa så mycket pengar.

Almedalens bästa partiledartal, so far – Jan Björklund. Visionärt OCH abstrakt samtidigt. Det är skickligt! Får uppdatera om Juholt och Åkesson slår honom.

Almedalens metadebatt – Almedalen eller inte?

Almedalens flitigaste ämne – social media, digital värld och så vidare. Tyvärr har de flesta av seminarierna jag varit på inte alls hållit måttet. Det måste fram fakta, information och detta ämne måste tas på allvar!

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Näringsliv, Politik, Populärkultur, Retorik, Social media

Skickligt avskedstal av pathos-tyngd Maud

7 juli 2011

Det var här i Almedalen som fyra borgerliga partiledare för första gången fotograferades tillsammans! Och det var här, på Hotell Strand, som de träffades på ”ett trevande möte”, som Maud kallade det. Det följdes upp av mötet hemma hos Maud och Rolf i Högfors, byn med sju invånare som för första gången haft paparazzi fotografer, som hoppades på snygga foton från badtunnan.

Visst var Mauds tal en sammanfattning av vad hon, Centern och alliansen lyckats med. Men det var också ett testamente i betydelsen att hon skickade med vad hon vill att C och alliansen ska göra framöver.

C har, trots sin svaga ställning i regeringen, åstadkommit, RUT, ROT och miljöbilspremiet. Hon hade samma kommentar som Jan B; man kan påverka mer som liten i regeringen, än som stor utanför.

Maud O skojade, och försvarade, också en del av det som väckt uppmärksamhet. 2004 dök första talet om hennes dröm upp, den dröm hon fått av sina föräldrar. Och då dök också metaforen bävern upp. Den bäver som fick media att fnissa, men folk hemmavid i norr, förstod precis. Folk ska inte vara tiggande fågelungar, utan bävrar. Sverige är ett land som uppfattas som liberalt, grönt och progressivt. Det ska vi leva upp till också, menade Maud. Något hon poängterade genom en rad upprepningar i form av anaforer: ”Det är ett land…. Det är ett land….”

”Det är inte invandrarna det är fel på, det är invandringspolitiken!” Här applåderade publiken vilt! Hon ägnade därefter en lång stund åt invandrare och invandringspolitiken. Utan invandrare har vi inte samma välfärd – en av tre apotekare är invandrade. Utan dem krymper vår befolkning.

Maud var i sitt esse ikväll. Hon arbetade särskilt bra med rösten. Den är visserligen vass, men hon använde sig skickligt av både frasering, volym och tempo.

Det här kom inte minst när Maud kom in på ett av sina favoritämnen – entreprenörskap. Hon pratade om sin uppväxt, då det alltid fanns någon traktor att investera i när hon ville ha ny klänning. Föräldrarna kämpade för lönsamheten. Och det Sverige behöver är inte ett arbetarparti, för det finns det två, och det räcker (skratt från publiken!). Det som behövs är ett entreprenörskapsparti! Man får inte jobb, man skapar jobb. Sverige, spår Maud, kommer att gå från storföretagsland till ett småföretagsland. Jag tror faktiskt att hon har rätt, om vi ser vad som hänt på senare år med Ericsson, Saab och många fler.

Så var det dags för det gröna centern att dyka upp. Klimat hotet kräver modiga politiker! C ska vara en blåslampa i regeringen för att få till ett globalt avtal! Intressant att se att Mauds tal innehöll mer klimat och miljö än Romsons och Fridolins!

Mauds pappa lärde Maud att hon skulle vara rädd om skattebetalarnas pengar. Därför ska man inte köpa bilföretag! Här applåderade folk så länge att Maud hade svårt att ta upp tråden igen! Så kom hon över på det finanspolitiska ramverket, och besvikelsen på oppositionens hot om att fälla budgeten. Så en direkt uppmaning: ”Juholt, ge besked imorgon!” Tvivlar på att han kommer att plocka upp denna utmaning, men vi får väl se.

Maud blev mycket rörd. Särskilt när hon pratade om invandring. ”Vi har ju bara varandra! Vi är ju bara människor!”. På slutet blev hon rörd igen, och hon sa att hon skulle hålla sig från att gråta, men klarade det inte riktigt. Hon är uppenbart stolt över vad hon påverkat.

Det tycker jag att hon ska vara också. Särskilt ingången i alliansen, som var något unikt i svensk politisk historia.

Hon ska också vara stolt över ett bra tal. Det var rätt avvägning av att tala om vad hon och har gjort, vad C och alliansen bör, och ett avsked från någon som gjort stora insatser. Dessutom tycker jag att det är skönt med känslor i politiken ibland.

Men kan stilla undra om en man hade klarat av att snyfta under ett tal?

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/almedalen2011/article13292540.ab

http://www.expressen.se/nyheter/1.2492541/maud-olofssons-sista-tal-i-almedalen

http://www.expressen.se/nyheter/1.2492559/experten-om-mauds-tal-det-var-nastan-krampaktigt

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/fornybar-center

http://www.dn.se/nyheter/politik/fungerade-bra-som-politiskt-testamente

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Politik, Retorik