Underbart av Khemiri – när ska man sluta köra bil?

Underbar text av Jonas Hassein Khemiri på DN, läs den!

Har liknande erfarenheter av gamla släktingar som inte vill inse när de borde slutat köra bil… Hoppas man själv inser när det är dags!

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/mormors-mitsubishi

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Gott och blandat, Politik

Välfärdens roll? Forskning om kvinnors företagande och Olofsson rådgivare åt USA:s Clinton

I dagarna kommer en ny bok ut av SNS om forskning kring svenska företagerskor: ”Kvinnors företagande – Mål eller medel” av Blomberg, Hedlund & Wottle.

Har inte hunnit läsa boken, men tycker att anslaget där man tittat på  välfärdens påverkan på företagandet är mycket intressant – inte minst i internationell jämförelse.

Så här står det i pressmeddelandet: Kvinnors företagande handlar om ett samspel mellan välfärdsstaten, marknaden, familjen och individen. Vinsten med kvinnors företagande behöver inte bara handla om tillväxt och ekonomi. Svenska företagerskor är, enligt en nationalekonomisk studie i boken, jämställda vad gäller omsorg om barn och fördelning av hushållsarbete medan de mest ojämställda paren finns i familjer med en företagande man. http://www.forskning.se/pressmeddelanden/pressmeddelanden/samhalletlaggerhinderivagenforforetagandekvinnor.5.7a8938451310258380d800012.html

Bland annat har man jämfört USA och Sverige: USA framhålls ofta som en förebild. Jag har studerat hur skillnader i välfärdsstatens utformning i dessa länder påverkar kvinnors tendens att driva företag, säger Helene Ahl, professor i företagsekonomi. Resultaten visar att trots att familjepolitiken i dessa länder har klart olika effekter för kvinnors företagande, så är mönstren ändå förvånansvärt lika. Det som mer än något annat förklarar könsmönster i företagandet är traditionella förväntningar på vad kvinnor respektive män skall ägna sina dagar åt.  http://www.forskning.se/pressmeddelanden/pressmeddelanden/hinderochmojligheterforkvinnorsforetagande.5.9dc3299131eed58d7e800074.html

Den här jämförelsen mellan Sverige och USA är också intressant, med tanke på att Maud Olofsson just blivit rekryterad som Hillary Rodham Clintons rådgivare till det Internationella rådet för kvinnligt företagande och ledarskap. Säkerligen har Sverige en del att lära USA, om exempelvis föräldraledighet. Men Sverige har nog också en del att lära av USA.

Forskarna av boken kring kvinnligt företagande menar att det finns en skillnad i hur kvinnor hanteras i politik jämfört med näringsliv.  Ett bra exempel är på diplomatisk nivå. Andelen kvinnliga ambassadörer i Europa har ökat. Inte för att 22% är något att jubla över, men de 31 kvinnor som finns nu är i alla fall fler än de 31 som fanns 2009. http://www.womenlobby.org/spip.php?article2171&lang=en

I näringslivet däremot hindras kvinnor fortfarande från att ingå i referensgrupper, menar forskarna i den nya boken kring kvinnors företagande. Jag undrar ofta varför näringslivet är så mycket trögare än politiken på flera områden, men kanske särskilt jämställdheten?

http://www.womenlobby.org/spip.php?article2171&lang=en

http://www.sns.se/forlag/kvinnors-foretagande-mal-eller-medel

http://www.forskning.se/pressmeddelanden/pressmeddelanden/samhalletlaggerhinderivagenforforetagandekvinnor.5.7a8938451310258380d800012.html

http://www.forskning.se/pressmeddelanden/pressmeddelanden/hinderochmojligheterforkvinnorsforetagande.5.9dc3299131eed58d7e800074.html

http://www.stockholmnews.com/more.aspx?NID=7680

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/olofsson-ska-ge-clinton-rad_6403545.svd

http://www.regeringen.se/sb/d/15058/a/173567

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Näringsliv, Politik

Ger mer kontroll över social media mindre kontroll över verkligheten?

London är galet nu! En kollega just hemkommen berättar med upprördhet över förstörelsen, men med beundran över folkets beslutsamhet och agerande. De städar upp, stödhandlar i de butiker som råkat illa ut och hjälper till med sätta fast vandalerna.

Dagens Signerat i CS handlar om Storbrittanien/David Camerons försök att återfå kontroll över kaoset, genom att kontrollera/begränsa sociala medier.

Helt fel väg att gå? Jörgen Lindqvist argumenterar väl. Storbrittanien är ett av de mest bevakade länderna i världen. Det har inte lyckats stoppa kravaller och protester. Gör ytterligare bevakning och begränsning av sociala medier kan förhindras?

Jag tror snarare man – David Cameron och Storbrittanien – skulle försöka använda sig av sociala medier, men i den numer klassiska radiointervjun med honom, berättar Cameron varför han inte twittrar. Londonborna har däremot fattat vitsen. Genom upprop har de själva skapat städpatruller och markerat att skövlingen av London inte är ok. Camerons uttalande i radiointervjun;”Too many tweets make a twat”, har blivit en klassiker – se klippet på Youtube nedan.

http://computersweden.idg.se/2.2683/1.398674/ar-it-frihet-inget-for-anglosaxer

http://www.prospectmagazine.co.uk/2011/08/david-camerons-stormy-relationship-with-social-media/

http://www.guardian.co.uk/politics/2009/jul/29/david-cameron-apology-radio-twitter

http://www.youtube.com/watch?v=d3Mrfut-FSw

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Politik, Retorik, Social media

Grattis PC-n! Dags för pension?

Jag var tio år när persondatorn kom. Min systerdotter är nu den åldern. På besök hos mormor och morfar i somras fick hon syn på skrivmaskinen på morfars skrivbord, vilket födde frågan: ”Vad är det där för nåt?”.

Jag log när jag hörde morfars beskrivning; ”det är lite som en dator, man skriver på den, men det kommer ut på papper istället.”

IBM:s teknikchef Mark Dean intervjuas om 30-åringen, och vad han tror om framtiden. Oerhört intressant svar! Det handlar inte om teknik – utan om möjligheter till relationer och processer!

”Persondatorn ersätts inte av nya apparater, utan av nya idéer om hur it kan skapa framgång, anser han.
– Innovation sker inte i apparater, utan i sociala rum mellan datorerna, där människor och idéer möts och interagerar. Där kan
datorerna ha störst påverkan på ekonomin, samhället och människors liv.”

Läs artikeln här: http://computersweden.idg.se/2.2683/1.397734/pcn-fyller-30–och-hotas-av-pension

Persondatorns ”biografi”: http://computersweden.idg.se/2.2683/1.12604

Annat om 30-årsdagen:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/pcn-fyller-30-ar_6386122.svd

http://www.idg.se/2.10186/1.223173/ibm-pc-snart-30-ar

Lämna en kommentar

Filed under Social media

När filmen inte är från USA inser man hur amerikaniserad kulturen är!

Älskar slutet av augusti! Sommaren finns kvar, färskpotatisen är fortfarande god och ingen jacka behövs på dagen. På kvällen blir det mörkt vid perfekt tid så man hinner se en film eller en bra serie innan John Blund kommer.

Såg häromkvällen Blitz. Polis på gränsen. Struliga relationer. Smått aggressiv. Alkoholproblem. Seriemördare som mördar poliser. Vår borderline-polis får uppdraget.

Precis! Typisk dramaturgi. Man föreställer sig genast vyer över NY med skyline över Manhattan, rykande gatubrunnar ochsirener. Polisen är visserligen strulig, men är egentligen skötsam och hjältelik. Han löser självklart allt – morden och sin egen situation.

Men så var visst Blitz inte amerikansk, utan brittisk. Vy över London, poliser i bobby-hattar. Den struliga polisen är mer bortom räddning. Lite fullare, fulare, galnare och aggressivare. Mer opålitlig. Och framförallt – ingen hjälte.

Inser hur fast man är i det amerikanska berättandet, karaktärerna och stilen! Vi är så amerikaniserade – eller svenska, med Beck och Wallander som enda alternativ.

Sommarens bästa underhållning har utan tvekan varit TV-serien The Killing. Den är amerikansk och utspelar sig i ett ständigt regnigt Seattle. För att vara en amerikansk serie är de två poliserna i huvudrollerna varken typiska manliga hjältar (Joel Kinnaman som ”Holder”) eller tuff, snygg kvinnlig polis som inte vet om att hon är snygg (Sarah). Snarare är Holder en rätt strulig, men rolig person, även om han balanserar på gränsen. Sarah är en kämpande ensamstående mamma som inte fått varken styling eller shoppinghjälp. Framförallt är behållningen med Killing dels att det är flera sidoberättelser som alla utvecklas under seriens gång, dels att historien faktiskt är oförutsägbar. På slutet blir det kanske lite väl många twists för att det ska bli trovärdigt, och berättelsen om Sarahs ständiga försök att resa iväg snurras runt ett varv för mycket. Det är de två enda fel jag kan hitta! Serien är utmärkt! Varför lyckades amerikanarna denna gång?

Svaret är säkerligen att Killing bygger på den danska serien Forbrydelsen. Här blandas det amerikanska snygga berättandet med skandinavisk komplexitet! Se the Killing! Om inte annat så för Joel Kinnamans skull. Han spelar förstås rollen som polis på gränsen helt utmärkt. Dessutom
har han perfekt amerikanska. Han uttalar ”thang” (thing) så amerikanskt som det bara går, sådär schwungigt.

Igår fick blodet och poliserna vila. Tittade istället på Switch – pappa på burk. En romantisk komedi med Jennifer Anistons snygga hår, bra musik, vackra Manhattan-vyer och självklart komplicerad kärlek. Som reder upp sig när filmen närmar sig slutet. Allt enligt standarden. Ibland är det liksom just mjölkchoklad man är sugen på. Men det här var god mjölkchoklad. En småputtrig kväll i TV-soffan.

Livet är för kort för att se dåliga filmer!

http://blitzmovie.co.uk/

http://www.imdb.com/title/tt1297919/

http://www.youtube.com/watch?v=VkElLZXVTx8

http://www.imdb.com/title/tt1637727/

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Killing_(U.S._TV_series)

http://www.tv4.se/1.2176874

http://thunmanstvblogg.blogspot.com/2011/04/dagens-basta-nyhet-tv4-har-kopt-in.html

http://www.dagensmedia.se/nyheter/tv/article3144781.ece

http://www.the-medium-is-not-enough.com/2011/03/compare_and_contrast_the_killing_and_forbrydelsen.php

http://en.wikipedia.org/wiki/Blitz_(film)

http://www.imdb.com/title/tt0889573/

http://www.lovefilm.se/browse/contributor/23711/Jennifer-Aniston.html

http://www.bildochljud.se/film/the-switch

 

Lämna en kommentar

Filed under Populärkultur

Normaliteten skrämmer mest – 50 år efter muren kom Brevik

I helgen var det 50 år sen muren mellan Västberlin och Östberlin började byggas. En mur som kom som ett tecken på rädsla, hat, utanförskap och ja, faktiskt terror.

Ett foto sitter etsat i min hjärna. Vi går på det ganska nybyggda och intressanta museet i Berlin som handlar om andra världskriget, en regnig dag under förra sommarens semester.

Fotot jag fastnar framför längst, är inte ett av alla de som visar skelett på hög i Auschwitz. Eller ett foto på någon som försöker rymma genom muren och skjuts ned. Eller på ett utsvultet barn med en stjärna på bröstet. Fotot som etsar sig fast är det av nazister som på en ledig dag gjort sig en picknick på en äng strax utanför ett koncentrationsläger. Ett 15-tal unga människor står uppradade för ett porträttfoto. Männen har kostymer med väst och fluga, ett par har lustig hatt. Flera av dem gör roliga miner. Man ser att de har roligt. Kvinnorna har prydliga frisyrer och fina, somriga, klänningar. En kvinna tittar inte in i kameran, istället är  hon vänd åt och skrattar gott åt de andras lustiga miner. På filten framför dem står dryck, bröd, frukt och ost.

Fotot skulle lika gärna vara från något anrikt universitet i Storbritannien eller USA. Som glada studenter i Cambridge som förfriskar sig innan de ska ta en tur i roddbåten, ”going punting”.

Det som gör mig så illa med fotot är glädjen och det normala i en sommarpicknick. Just under en tid av mur byggande och koncentrationsläger.

Häromkvällen såg jag filmen Gränsen. En (för mig alltför) realistisk och blodig skildring av andra världskriget som det utspelade sig i Sverige och Norge, och skogen i Värmland mellan länderna. Filmen är otäck. Samtidigt lämnar den efter sig en märkligt bra känsla. För filmen handlar också om brödraskapet
mellan människor, mellan norrmän och svenskar. Mellan alldeles normala, vanliga människor. Just det känns extra bra den här sommaren, post terrorattentat. Minns då vagt de historier som farmor berättade. Hon, som växte upp i Brunskog i Värmland nära Norge, kunde berätta om soldater och människor på flykt som fick gömma sig i och sova i ladugården.

Nu i helgen var Brevik tillbaka på Utoya för att rekonstruera, VG visar en kort film om detta; http://www.vgtv.no/#!id=42906. Det ser ut som en normal, vanlig person som håller en normal, vanlig guidetur, där han går runt och pekar på ön. I går kväll såg också jag via SVT play NRK:s dokumentär om 22.07.11  massakern på Utoya. Grät. Känner för norrmännen och Oslo, inte minst efter förra årets halvår som post doc på BI i Oslo då jag hade som (gratis!) nöje att promenera runt i centrala Oslo. Framförallt blev jag i filmen imponerad av Stoltenbergs ledarskap och retorik. Hans empati, beslutsamhet, mod att våga visa känslor och visa på en riktning av goda värden och värderingar. Imponerad av norrmännens vilja att – återigen – stå upp och stå emot extremism, ondska och hat. De har en helt annan historia än svenskar, med sina kollektiva minnen från andra världskriget. Imponerad av en av de unga tjejernas mogna syn på ondska, kärlek och sin ”andra chans” att växa upp och leva livet, nu när hon överlevt.

Människor gör onda saker. Men människor kan också göra goda saker.

http://www.vgtv.no/#!id=42906

http://filmengransen.se

http://www.resume.se/nyheter/2011/08/05/svt-sander-dokumenar-om-te/

http://svt.se/2.149955/1.2495835/terrordaden_i_norge

http://www.nrk.no/nyheter/norge/1.7740750

Lämna en kommentar

Filed under Ledarskap, Politik, Populärkultur, Retorik

Så… klarade jag mig utan internet?

Helt ledig två veckor. Halvt ledig två därefter, med lite redaktörsläsning och redigering av BLB – Building Leadership Bridges antologin (Josey-Bass 2012), då deadline inföll nu.

Hur gick det då? Klarade jag mig utan att blogga, twittra, kolla Facebook och använda internet?

JA! Ett liv utan social media fungerar utmärkt. Tyckte det var ganska skönt att grilla, fika, resa och semestra utan att rapportera om det, och utan att läsa andras rapporter.

Men. Det märkliga var att jag fortsatte, och fortsätter, att ”tänka” i de sociala mediernas format. Tog hem diplomet för Årets Almedalsbloggare. Hade varit en bra statusuppdatering på Linkedin! Jag stångas med kundvagn på Gekås i Ullared med Flickorna. Hade varit ett kul FB inlägg! Analyserade Stoltenbergs vs Reinfeldts retorik i samband med Oslos tragedier. Hade blivit ett bra blogginlägg! Såg kenyanernas upprop via social media för att hjälpa sina egna i samband med svälten på Afrikas horn. Hade blivit ett bra tweet!

Även om jag tänkte i formaten, så höll jag mig alltså ifrån social media. Kunde jag hålla mig ifrån internet då?

NEJ! Vi reste i Kroatien. Internet är utmärkt för att kolla in/boka hotell. Även på den följande ”hemestern” blev internet besökt. Internet är utmärkt för att kolla upp hypokondriska småkrämpor utan att ringa vårdguiden. Internet är utmärkt för att kolla öppettider på restauranger och affärer och köpa biljetter hit och dit. Och för att kolla grillrecept. Betala räkningar och föra över pengar. Jobbade halvfart från torpet med hjälp av internet. När resten av redaktörsgänget sitter i USA, spelar det ju ingen roll om jag ringer upp dem med skype från kontoret på Sveavägen i Stockholm, eller under björken vid torpet på Värmlands slättland. Tack vara internet fick jag flera extra dagar i torpet istället för att behöva åka hem.

Hur gick det då med mailen? Den som gör att jag får igång tankeverksamheten och loggar på?

NJA! De första två veckorna kollade jag inte jobbmailen. Skönt. Men visst kom tanken ibland på vad det kan ligga för surdeg där och vänta i inboxen. De
två nästa veckorna läste jag mail för att ha koll på redaktörskollegornas framfart bland bidragen. Det gjorde mig lite lugnare att se att det var väldigt få saker som verkar hända så här i sommartid. Samtidigt gjorde sig halvfärdiga projekt och borden och måsten påminda där mailprogrammet öppnas. Och hjärnan stänger inte av lika fort som mailprogrammet.

Vad hände då under denna månad utan social media och med lite jobb. Mitt tempo gick ned ordentligt. Hann gå ned i varv så mycket att jag ville göra en sak i taget. Jag är annars förtjust i att skriva och ha TV/radio/musik på. Eller att kolla mail och ha FB på för att se vad som händer. Allt samtidigt. Under semestern kunde jag till och med diska, utan att känna behov av att sätta på skval till öronen för att distrahera mig från det tråkiga.

Jag vet att många hävdar att det är svårt, och kommer att bli allt svårare, att hålla isär arbetsliv och fritid, professionellt och privat, ledighet och arbete. Men jag undrar om jag inte kommer att fortsätta försöka hålla gränserna kvar. För att få återhämtning.

Lämna en kommentar

Filed under Social media